Ordens värde

I dagens Sydsvenskan har chefredaktör Daniel Sandström en krönika på sidan 2. Rubriken är: "De riktiga orden". Jag har inte något att tillägga i det fallet, men den rubriken är kul att minnas när man ser det flertal annonser där tidningen gör reklam för sitt eget PR-jippo "Fem i tre".

Dit är man välkommen för en smula mingel om man är beredd att betala 295 kr exkl moms. Efter ett timslångt intervjupass med byggmästare Mats Paulsson "bjuder vi på mat och dryck", skriver Sydsvenskan i annonsen.

Alltså jag kanske inte är riktigt uppdaterad i dagens nyspråk, men om jag betalat sammanlagt 369 kr för ett arrangemang så anser jag inte att jag blir "bjuden"!

F. ö. har Sydsvenskan i dag en egenproducerad textreklambilaga som inte ens har den hittillsvarande, synnerligen diskreta annonsmärkningen. Jag avundas inte direkt tidningens medarbetare...

Riktigt svensk?

Tidskriften "Nationell i dag" har lyckats få presstöd till sin utgivning vilket har noterats och debatterats de senaste dagarna. Men är det ingen mer än jag som reagerat över chefredaktörens namn? Den som hängivet ägnar sig åt att bevara den svenska nationaliteten heter Vávra Suk! Hur kan nynassarna acceptera detta?

Tvetungat

Läste Metro i går och upprördes av den dubbelmoral man visade upp i anledning av att en norsk skitblaska baktalat delar av det svenska kungahuset. Metro får gärna återge vilka rykten de vill, men att göra det under förevändningen att man berättar om en ny medietrend ("kiss-and-tell") är bara fegt.
Till min stora förvåning ser jag i dag att Sydsvenskan gör exakt samma dubbelmoraliska piruett. För att hålla den höga klassen uppe (?) hänvisar man till kronprins Albert i England för mer än 100 år sedan. Till råga på allt är det Daniel Rydén som hållit i pennan - en av de skribenter jag uppskattar högst på den tidningen...
Trots dessa rader betraktar jag mig inte som någon rabiat monarkist, men jag tycker att i all journalistik skall A vara A och B vara B. D v s: raka, sanna besked och och inga spekulationer kring ting som egentligen ingen utomstående har med att göra!

Miljömedveten?

Riksdagsledamoten Karin Svensson Smith, förr vpk:are numera miljöpartist, har blivit intervjuad i den lokala gratistidningen. I intervjun säger hon att det bästa sättet att inte frestas köra bil och skada miljön är att inte äga någon bil.

Bra så, men en mening tidigare säger hon att hennes man äger familjens bil. I så fall är familjen Svensson Smith exakt lika miljövänlig som familjen Fondell: hos oss är det också mannen som äger bilen.

På tal om detta: Har Peter Eriksson kvar sin stadsjeep hemma i Norrland?

Alkoholister i MHF?

Såg härom dagen en fin liten annons från Stockholms läns landsting där man bad läsaren fundera över sina alkoholvanor och i så fall kostnadsfritt ringa till Alkohollinjen för att få hjälp. Fint tänkt om det inte hade varit för att annonsen var publicerad i tidningen Motorföraren som är medlemstidning i Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF). Är det någon läsekrets som inte riskerar att fastna i alkoholträsket är det väl just denna? Jag ser det hela som ett dolt stöd från landstinget till MHF.

Textreklam

I den grå forntid när jag arbetade inom dagspress (läs Sydsvenskan) var det viktigt att inte trampa fel och ägna sig åt textreklam. Det fanns speciella riktlinjer om detta, som vi inte fick överträda.

Mitt problem som läsare av Sydsvenskan i dag är att tidningen nu uppenbarligen kapat alla band till dessa riktlinjer. Var och varannan dag innehåller tidningen hela bilagor med textreklam som man mycket diskret annonsmärker.

Tidigare sköttes denna hantering av ett dotterbolag. Nu uppger man glatt att det är Sydsvenskan själv som producerar textreklamen.

Om jag fortfarande hade arbetat på Sydsvenskan skulle jag varit allvarligt störd av dessa sakernas tillstånd! Som prenumerant är jag allvarligt störd av att ansvarige utgivaren (och tillika chefredaktören) har så låga tankar om min intelligens att han pådyvlar mig denna skit!

Också en orättvisa

Hustrun, sjuksköterskan, fick sin löneavi i går och vi kunde konstatera att hennes förkylning för några veckor sedan grävde ett rejält hål i februarilönen. Större än vad som de flesta människor med den lönen är vana vid.

Detta beror på tre samverkande faktorer:

1. Hon jobbar ständigt natt.

2. Hon jobbar 50%.

3. Hon kan inte själv välja hur arbetstiden skall förläggas.

Faktor 3. i kombination med faktor 1. gör att hon får finna sig i att varje arbetspass är 10,5 timmar långt (utan schemalagd paus!). Detta i kombination med faktor 2. gör att hennes deltid utgörs av relativt få arbetspass.

En normal lönearbetare har ca 20-22 arbetsdagar per månad. En karensdag innebär då 1/20-dels månadslöns löneavdrag. I ovanstående fall blir avdraget exakt dubbelt så stort: 1/10-dels månadslön!

Yrket sjuksköterska innebär ytterligare en negativ faktor i sammanhanget: I den rollen kan du inte gå till jobbet när du är förkyld! Nyopererade patienter skulle knappast tolerera att en snuvig sjuksköterska lade om deras sår eller ens böjde sig över dem. Vi som arbetar vid skrivbord kan välja själva och om vi så önskar kan vi sätta oss bakom en stängd dörr och jobba i stället för att ligga hemma och vara sjuk. En sjuksköterska tvingas däremot stanna hemma när andra hankar sig fram med måttliga förkylningar.

Hustruns karriär är snart slut, men varken hon eller jag skulle våga beräkna hur mycket hon har förlorat på denna skevhet i systemet under dessa mer än 40 - lågt betalda - tjänsteår. Att politikerna skulle reagera är inte att räkna med...

Engagerat folk

Öster om Eden finns Nordens äldsta stenkyrka (1060) som under en kort period var biskopskyrka. Intill ligger en lika gammal kungsgård som också varit kloster. I denna kulturmiljö ingick också en korvmoj och ingår även ett korsvirkeshus, som varit lantarbetarbostad.

När kommunen ville ha bort korvmojen, för att den störde den kulturella miljön och gjorde korsvirkeshuset mindre attraktivt, bildades en proteströrelse som ville värna mojen. Det hjälpte nu inte, utan denna är förflyttad till någon punkt norr om Smålandsgränsen.

Nu kommer kommunen med nästa "dråpslag": Korsvirkesbyggnaden, som tidigare bl.a. hyst scoutverksamhet och försäljning av slöjdhantverk, står sedan länge tom och kommunen vill sälja den. I detta läge återuppväcks proteströrelsen och plötsligt är detta en viktigaste tänkbar byggnad som måste vara i allmän ägo.

För den sakens skull har man startat en kulturförening, som behöver huset som samlingslokal, och en ekonomisk förening, som kan köpa det - om kommunen ger ett ränte-, och amorteringsfritt lån på halva köpeskillingen...

Engagemanget (åtminstone hos några) är stort och hett, men jag undrar varför. Kommunen/länsstyrelsen kan före försäljningen till någon privatperson lätt sätta en bevarandestämpel på huset så att miljön förblir oförändrad. Några hundra meter österut finns ett kommunalt allaktivitetetshus som säkerligen skulle välkomna en kulturförening för vuxna. I annat fall har kyrkan ett församlingshem, Eginogården, hundra meter söderut där man säkert kan få hålla till med sin verksamhet.

Hur vore det att koncentrera energin på det man vill att kulturföreningen skall åstadkomma (vilket inte angetts, vad jag vet) i stället för att dra på sig det arbete och de kostnader som inköp och skötsel av en fastighet innebär?

Bara OS

Dessa veckor är jag inte vän med Sveriges Television eller Sveriges Radio! Anledningen är denna totala OS-dominans. Så gott som alla mina favoritprogram i radio och TV påverkas.

Visst är det spännande när svenska idrottsmän och -kvinnor vinner medaljer i hård konkurrens, men varför måste jag tvingas lyssna/titta på dessa snattrande "experter" som befolkar etern. De har ju utvecklat konsten att prata om ingenting till fulländning! Den enda som är underhållande är Babben Larsson.

Nog hade man, med en smula god vilja, kunnat ordna en fullgod bevakning av OS i SVT 24 och begränsade tider i SVT 1 och 2. För radions del behövs det en permanent extrakanal som kunde ta över sändningarna på främmande språk från P2 och i övrigt syssla med sport och andra evenemang. Resterande tid kunde den återutsända P1.